Pollenpejl: Rebeccas berättelse

På våren när björken börjar blomma ordentligt har jag svårt att vara ute som jag vill. Jag kan inte cykla min vanliga väg till jobbet via kyrkogården eftersom gräsmattorna klipps nästan dagligen, jag har svårt att träffa kompisar som har husdjur och har ibland svårt att komma upp på morgnarna.

Det är inte bara pollenallergin i sig som är jobbig, mina andra allergier blir dessutom värre under våren. Näsan och ögonen rinner konstant, jag kan inte hänga ute i parker på samma sätt som mina kompisar samtidigt som jag blir rastlös av att vara inne. När jag pluggade sa folk ibland ”vad trött du ser ut”, inte så kul att höra när man kämpat sig upp tung i huvudet, med rinnande ögon.

Jag har tur att min pollenallergi är begränsad till några månader om året, och under den tiden ser jag till att gå promenader efter regnskurar när luften är ren, ber kompisar med djur att komma hem till mig istället och har möjlighet att komma lite senare till jobbet vissa dagar när pollen - och kvalsterallergin - slagit ut mig.

Värre är det för andra UA-medlemmar som lever med sin pollenallergi större delen av året. Därför är det så himla viktigt att vi lyssnar på varandras erfarenheter och hjälps åt att prata med lärare eller annan personal i skolan så att fönster hålls stängda och att idrotten hålls inomhus under den värsta pollenperioden. Vi måste peppa varandra att kämpa på! Alla har rätt till samma möjligheter att må bra i skolan och på jobbet - och i det ingår att inte behöva bli begränsad av sina allergier. Heja oss!

'